Om den svenska paketeringen av icke-västerländsk litteratur

I en artikel i The Guardian vänder sig författaren Taiye Selasi mot hur författare från Afrika får representera hela kontinenten. Hon exemplifierar bland annat med hur den brittiske författaren Aminatta Forna (född i Skottland, med en pappa från Sierra Leone) frågat sig varför hennes ”The Hired Man”, som utspelar sig i Kroatien, ibland hittas i bokhandelns afrikanska avdelning.

Går man in på en onlinebokhandel och tittar på de svenska beskrivningarna av böcker av några översatta afrikanska författare framstår samma mönster. ”Komma och gå” av just Taiye Selasi (född i London, uppväxt i USA, föräldrar från Ghana och Nigeria) beskrivs till exempel som en ”kritikerrosad afrikansk debutroman” och i texten till ”Under lejonets blick” beskrivs den etiopiske författaren Maaza Mengiste, numera bosatt i USA, som ”Afrikas nya röst”.  ”Ingen romanförfattare kan bära bördan av att representera en kontinent och ingen roman ska behöva göra det.” skriver Selasi i The Guardian. Det låter självklart, men när det kommer till att sälja böcker ryms ingen komplexitet.

(Publicerad i Aftonbladet juli 2015)

Oscar ett spektakel för rika vita män

I ett Instagram-inlägg om att filmen “Selma” nominerats i kategorin Bästa film förväxlade Oscarjuryn två av filmens svarta skådespelare, Tessa Thompson och Carmen Ejogo, rapporterar The Guardian. Inlägget togs snart bort, men understryker än en gång att något är ruttet bland de som delar ut världens mest prestigefulla filmpris. Fördelningen av nomineringar sett till kön och etnicitet har alltid varit skevt, men i år tycks utvecklingen gå bakåt: samtliga nominerade i de fyra skådespelerikategorierna är vita (något som inte hänt sedan 1998) och alla nominerade regissörer, filmfotografer och manusförfattare är män. Till exempel förbisågs Ava DuVerney som regisserat just “Selma” – som handlar om en marsch initierad av Martin Luther King för lika rösträtt i Selma, Alabama 1965.

När ”12 Years a Slave” vann för Bästa film förra året var det första gången priset gick till en film regisserad av en svart regissör (Steve McQueen). Till synes ett steg framåt, liksom att Lupita Nyong’o vann för Bästa kvinnliga biroll.

Nu framstår det blott som ett undantag som bekräftar regeln: Oscarsgalan är främst de rika vita männens spektakel.

(Publicerad i Aftonbladet 22/1-2015)

Strid om regissörens homosexualitet

En statlig rysk filmstiftelse hotar att dra tillbaka sitt stöd till Peter Greenaways kommande film ”The Eisenstein Handshakes” om Sergei Eisenstein om inte referenser om att den ryske regissören var homosexuell tas bort från manuset, rapporterade Moscow Times i veckan. Ännu ett förkastligt exempel från landet som med den ökända så kallade antigaylagen 2013 förbjöd "propaganda" riktad mot underåriga som berör "icke-traditionella sexuella relationer".

Senare har stiftelsens chef Nikolai Bordachev tagit tillbaka påståendet. Han menar att det rör sig om andra aspekter av manuset som man ogillar, men förnekar inte att det finns påtryckningar om att ta bort scenerna om regissörens sexualitet, skriver The Guardian.

Och inte ser det mycket bättre ut i en annan stormakt. I den amerikanska lanseringen av brittiska succéfilmen ”Pride”, om gayaktivisters stöd för den walesiska gruvarbetarstrejken 1984, har referenser till homosexualitet tagits bort, skriver The Guardian.

Något som inte förvånar Ben Roberts på brittiska filminstitutet.

”Jag försvarar det inte – det är fel och omodernt. Men det är en olycklig kommersiell verklighet både här och i USA.” säger han till The Guardian.

(Publicerad i Aftonbladet 12/1-2015)

Den amerikanska filmcensurens homofobi

För över ett år sedan röstades den ryska antigaylagen – som bland annat förbjuder "propaganda" riktad mot underåriga som berör "icke-traditionella sexuella relationer" – igenom.

Nu tycks Motion Picture Association of America (MPAA) som ansvarar för att sätta åldersgränser på amerikanska filmer fiska i samma grumliga vatten. Organisationen har nämligen valt att sätta den näst högsta graderingen R, vilket innebär att filmen inte anses lämplig för personer under 17 år (om de inte är i vuxen eller målsmans sällskap), på ”Love is strange”. Den i USA-bioaktuella filmen handlar om Ben (John Lithgow) och George (Alfred Molina) som blir av med sin lägenhet när George förlorar sitt jobb som musiklärare på en katolsk skola efter att paret gift sig.

Samma åldersgräns fick nyligen bland annat "Sin City: A Dame to Kill For" och "Jersey Shore Massacre", rapporterar The Star-Ledger.

MPAA sorterar därmed att se ett äldre homosexuellt par umgås, kyssas och sova ihop (filmen innehåller inga sexscener) i samma fack som att bland annat se en kvinna få sina bröst uppskurna ("Jersey Shore Massacre") eller en man få ett öga utstucket ("Sin City: A Dame to Kill For").

Motiveringen?

”Love is strange” innehåller svordomar.

(Publicerad i Aftonbladet augusti 2014)

Hollywoods intresse för fotbolls-vm

Fotbolls-VM i Brasilien når fler än någonsin. Något som delvis beror på att fotbollen de senaste åren slutligen erövrat alla kommersiella marknaders heliga graal – den amerikanska. Gruppspelsmatchen mellan Portugal och USA slog tittarrekord och sågs av 18,2 miljoner amerikaner.

Som ett kvitto på att amerikanerna omfamnat ”soccer” på allvar planeras nu en Hollywood-film baserad på årets turnering, skriver The Guardian. Handlingen kretsar kring den kurir som fick flyga till Brasilien med tre miljoner dollar i kontanter för att få Ghanas VM-lag att fortsätta spela.

”Världen har fotbollsfeber och Hollywood är smittat.” säger filmens manusförfattare Darryl Wharton-Rigby.

Samtidigt planerar Warner Brothers en remake av ”Escape to Victory” från 1981, om krigsfångar som tvingas spela mot tyska fotbollslandslaget under andra världskriget.

Vissa historier från världsmästerskapet i Brasilien är nog dock knappast Hollywood-material. Man kan bara hoppas att någon vänder kameran mot de som protesterat mot att pengarna läggs på den dyra turneringen i stället för på vård och skola eller berättar om de arbetare som fått sätta livet till under byggandet av arenorna.

(Publicerad i Aftonbladet juli 2014)