Lagom magiskt är receptet på den bästa verklighetsflykten.
Som också kan bli lärorik.
Tv-serien ”Narcos”, om kokainkungen Pablo Escobars uppgång och fall, inleds med texten:
”Magisk realism definieras som det som händer när en väldigt detaljerad realism invaderas av något som är för märkligt för att man ska kunna tro på det. Det finns ett skäl till att magisk realism föddes i Colombia.”
Den sista raden är inte helt sann. Redan 1925 skrev tysken Franz Roh om magisk realism i måleri. Inom litteraturen kan det snarare ses som en bredare latinamerikansk rörelse med startpunkt kring 1960 och Buenos Aires som medelpunkt. Den bok många förknippar med magisk realism, ”Hundra år av ensamhet”, skrevs visserligen av colombianen Gabriel García Márquez, men publicerades i Argentinas huvudstad för 50 år sedan.
Den första delen av citatet som inleder ”Narcos” är dock en korrekt sammanfattning. Magisk realism är vad det låter som: en verklighet vi känner igen – men förtrollad. Plötsligt kan det stå ett troll på diskbänken, typ.
Kanske kan en karlskronit göra anspråk på att ha tagit den litterära stilen till Sverige? Per Odensten debuterade 1981 med ”Gheel”, där han förflyttat den belgiska staden som kallats ”de galnas stad” till utanför Karlskrona. På omslaget av mitt exemplar kallas den just för magisk realism. I höst kommer Odenstens nionde bok, ”Skärvan i bergets natt”, och när jag intervjuade honom (snart i en e-tidning nära dig!) nyligen berättade han att han med den nya boken velat tillbaka till just den magiska realismen.
Även yngre författare verkar ha tagit strömningen till sig. I Sverige kopplas Augustprisvinnaren Lina Wolff ibland samman med latinamerikanskt berättande och magisk realism. Just nu läser jag argentinska Mariana Enriquez, född 1973. I hennes ”Det vi förlorade i elden” läggs en mosaik av det samtida Argentina av flera korta, kusliga noveller. Jag tänker att det är en av genrens förtjänster: det magiska blir glassen med vilken man sväljer ned medicinen. Utan Márquez ”Hundra år av ensamhet” hade jag inte vetat någonting om Colombia (och Latinamerikas) historia. Junot Díaz ”Oscar Waos korta förunderliga liv” är en underhållande snabbkurs i diktatorn Rafael Trujillos skräckvälde från 1930 till 1961, som inte många historieböcker tar upp.
På samma sätt fungerar just tv-serien ”Narcos”: slappna av framför två säsonger dramaturgiskt välslipad spänning och du får samtidigt hyfsad koll på Colombias moderna historia. Om man kan stå ut med att perspektivet ibland blir lite amerikansk hjältesaga och att knappt någon av skådespelarna är colombianer. Händelserna i serien är inte övernaturliga, men osannolika (som att Escobar fick bygga sitt eget fängelse, komplett med djurpark!).
Magisk realism är verklighetsflykt utan att behöva inta olagliga preparat eller sy sin egna riddarbrynja till något lajv.
En flykt som också kan bli en bildningsresa.
(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 1/2-2017)
