(Scenrecension) Cluedo i krogmiljö för hungriga hobbydeckare

Mord och mat låter som en av Leif GW Perssons våta drömmar.

Men med ”Det Swedenborgska mordet” bjuder Sandelius Kultur & Nöje och restaurang & Vin i Karlshamn på kalla kårar till kalvytterfilén.

Varför alltid mord? På förhand tänker jag att kulturen måste skaffa sig en ny hang-up. Men, hej, att äta middag till krimgåtan tycks faktiskt träffa den svenska folksjälens kärna. Här får publiken till och med vara med och gissa vem som gjort det i slutet av föreställningen. En slags krogversion av sällskapsspelet Cluedo.

Allt börjar med att Gustav Malm, professor i kriminologi, håller en kort föreläsning. Det är svårt att inte tänka Leif GW men Mikael Svensson lägger skickligt sin figur precis ovanför imitationsnivå. Det är ingen ”Partaj”-sketch utan karaktären ett verktyg för att förklara att det handlar om försvunna personer och deras koppling till ett hemligt sällskap.

Vissa av de andra karaktärerna är mer grovt huggna ur schablonblocket (som Kulan, sexistisk gubbjournalist i keps och foppatofflor) men skådespelarna gör flera roller och visar på ett brett register från skrik till skratt. De är så mångsidiga att de till och med ingår i serveringspersonalen (!) mellan akterna och står för snabba klädbyten värdiga en galavärd.

Användningen av ljud och ljus är perfekt liksom hur restauranglokalen utnyttjas – men det blir lite jobbigt när det går för snabbt i svängarna mellan scenerna.

Även om det är skönt att få äta i lugn och ro och klura på mordgåtan med sina bordsgrannar bryter pauserna flytet i berättandet. Det rör sig visserligen om en ganska typisk story (mord och hemliga sällskap, vi har hört den förut) men det stör inte, är snarare nödvändigt för formatet.

Maten då? Undertecknad är ingen restaurangkritiker men hittar inget att klaga på.

Mystikern Emanuel Swedenborg som fått låna sitt namn åt föreställningen sägs en gång ha fått andligt besök i ett rum i London. En man uppenbarade sig och sa ”ät inte för mycket”.

En uppmaning till alla som inte vill låta matkoma komma i vägen för detektivarbetet.

(publicerad i Blekinge Läns Tidning 29/2-2016)

Hip hip Horace!

En Akademiledamot i ett reseprogram på tv?

Det låter som världar som krockar men kanske är det helt rätt med lite fiskleverolja i fredagstacon, menar Jakob Nilsson som har sett premiären av SVT:s ”Liv och Horace i Europa” med Karlskronasonen Horace Engdahl och serieskaparen Liv Strömquist.

Horace Engdahl, innehavare av stol nummer 17 i Svenska Akademin och "för många själva sinnebilden av bildning och kunskap" enligt speakerrösten i nya SVT-satsningen ”Liv och Horace i Europa”, tar steget in i ”dumburken”. Visst, det handlar om bildning i Public service, och Horace har ju faktiskt till och med varit med i ”Bingolotto” (!) tidigare men det låter som att blanda champagne och Champis. Svenskarna är ointresserade av kultur, menar Horace i premiäravsnittet. Kanske kan ett program som detta vara botemedlet? Det är hur som helst uppfriskande att få lite Søren Kierkegaard och Victoria Benedictsson som tisdagsunderhållning.

Genom historien har det varit en ständig utmaning för intellektuella att nå ut med sin kunskap när tiderna förändras och något annat än djupa tankar om sakernas tillstånd är hett bland den breda massan (det är det i ärlighetens namn, allra oftast). Platon sågade exempelvis skrivkonsten, som han menade var fördummande, samma argument som fortfarande hörs om datorer och internet. En annan väg än att muttra uppgivet är att acceptera hur det fungerar och försöka utnyttja det till sin fördel. Av tänkare från vänster har Hollywood-filmer länge betraktats som ett sätt för USA att hjärntvätta alla som inte ont anande trycker i sig popcorn i biostolen i sin ideologi. I sina böcker om Martin Beck ville deckarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöö underhålla och vara politiska på samma gång.

Kanske går Horace Engdahl på samma sätt nu i bräschen för att göra bildningen bred? Det är dags att droppa fiskleverolja i fredagstacon! Jag vill se program som ”Epikrundan”, ”Lyrikfällan”, ”Lotta Lotass på Liseberg” och ”Sommar med Ernst Brunner”. Låt Bruno K. Öijer leda Melodifestivalen och Sara Stridsberg ”flytta in”!

Jag raljerar, men berör förhoppningsvis också något viktigt här. För att välja en bredare plattform för att nå ut är ingen dum idé. Ett perfekt exempel är när poeten Athena Farrohkzhad tog det ganska trista sommarpratsformatet och förde ut såväl poesi som politik till landets sommarstugeverandor 2014.

Det börjar dock inget vidare för Horace. Han vill plågsamt ofta betona att han minsann är påläst, verkar ha svart bälte i Kulturmansplaining och säger saker som "det är pizzicato i stråkarna va" om musik av Bach och lägger ut texten om Kierkegaard utan att låta Liv Strömquist komma till tals. Jag tänker att serien här ringar in det värsta med bildning, när den inte blir inbjudande, utan något för de redan invigda. Förhoppningsvis lär sig Horace något av resekollegan Liv Strömqvist som bland annat tecknat en serie om Victoria Benedictsson.

"Är bildningen på utdöende?" frågar sig programserien. Det tror jag – hoppas jag – inte. Den behöver nog bara kläs i ett mer tilldragande omslagspapper.

(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 26/2-2016)

När börjar Super bowl?

"När börjar Super Bowl?" 2011 såg en webbredaktör på Huffington Post hur frågan var en av de vanligaste sökningarna på Google. Han skrev således en artikel som inte innehöll mer än den efterfrågade informationen om amerikanernas största idrottsevenemang, skriver The Atlantic. Den korta texten blev flitigt läst och fick snart efterföljare, också bland mer traditionella tidningar som LA Times.

Det kan först verka som cyniskt klickfiske – kan inte folk ta reda på något så enkelt själva? Säkert. Men har inte samma tanke om att informera allmänheten i decennier präglat lokaltidningarnas evenemangskalendrar? Jag minns ett helgpass på en lokaltidningsredaktion då en äldre man ringde och frågade hur dags Sverige spelade handboll samma kväll, en annan gång ringde någon och frågade varifrån en buss avgick.

Huffington Posts numera årligen återkommande artikel är kanske klickfiske, men betet är den trovärdighet som kommer med att vara en tidning som – åtminstone stundtals – sysslar med seriös journalistik.

Och i dessa desinformationens trolltider är pålitliga ljuskällor viktigare än någonsin.

Så, när börjar Super bowl? Sändningen startar 23.30 svensk tid på söndag (7/2) på TV3 och Viaplay, men först klockan 00.35 är matchen mellan Carolina Panthers och Denver Broncos igång.

(publicerad i Sydsvenskan 7/2-2016)