”Tack vare internetpoeterna är poesi både hippt och tillgängligt för första gången på länge i USA”, citerar 10tal:s Madeleine Grive den amerikanske poeten Mira Gonzalez när hon introducerar henne och hennes landsman Tao Lin (tillsammans aktuella med samlingen "Selected Tweets") på Stockholms Internationella Poesifestival i helgen.
Och liksom allt hippt sedan rock’n’roll har så kallad ”alt lit” (alternativ litteratur, som lånar tematik och språk från internet), nu korsat Atlanten.
Men hippheten är som jag ser det inte den största förtjänsten, utan tillgängligheten som den digitala publiceringsformen för med sig. Om poesin ska överleva måste den vitaliseras och troligen når den fler nya läsare med en ”retweet” än en ”review”. ”Jag och många unga poeter skulle inte ha nått framgång utan internet” säger Mira Gonzalez i fredagens samtal om ”Ny amerikansk poesi”.
Tanken om tillgänglighet syns också i estetiken hos poeter som Gonzalez och Lin. Den upplöser dikotomin mellan vardagligt språk och litterärt språk, kanske bara möjligt genom att i diktform härma – eller direkt införliva – dagens digitala vardagskommunikation.
Och under ytan av blaserad ironi syns något annat.
”I wonder if anyone feels more lonely now than they felt an hour ago, when they were alone in their rooms looking at things on the internet” läser Mira Gonzalez som talade hon om oss som samlats på Konstakademien.
(Publicerad i Sydsvenskan 29 november 2015)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar