onsdag 15 mars 2017

KULTURREPORTAGE: En liten bit av Torhamn i Buenos Aires

Små luftfickor av en kultur i en större har alltid fascinerat mig. Som att det finns en Gammal svenskby vid Dneprs strand i Ukraina, ett Little Italy i New York.
Mittemot vad som verkar vara en bilhandel i närheten av Lezama-parken i stadsdelen San Telmo pryds en gråbrun byggnad av ord på svenska. "Svenska kyrkan".
Man kan fråga sig varför.
På 1940-talet fanns sällan färre än åtta till tio svenska fartyg i Buenos Aires hamn. Fartygen var så kallade lejdfartyg som England och Tyskland lät komma in och lämna svenska hamnar. Då Argentina var alliansfritt fick vi bland annat kött och spannmål härifrån under de åren, enligt boken ”Blågult i Argentina”. Sjömännen, som också tidigare frekventerat Buenos Aires hamn, behövde en kyrka. Svenska församlingen grundades 1918, men gudstjänster hölls till en början i vanliga lägenheter i San Telmo. De första prästerna hade som arbetsbeskrivning att bland annat ägna sig åt "sjömansvård", vilket kunde innefatta allt från långa samtal på båtarna till att ordna snus åt en sjuk sjöman. 1944 lades grunden och året därpå stod kyrkan klar.
I dag kallas församlingen för Nordiska kyrkan, då varken norrmännen eller finländarna har en aktiv kyrka.
– Den första fredagen varje månad anordnar vi middagar, med snaps och så, säger Eva Jeppsson, sekreterare.
Kyrkobyggnaden inhyser bland annat en skola för nordiska språk där Eva Jeppsson undervisar. Skolan var tidigare prästbostad men en egen präst har kyrkan inte haft på många år, enligt Eva Jeppsson.
– Det var mer folk förr. Många svenskar som var anställda på svenska företag med filial här, säger hon.
Många hon undervisar i svenska är svenskättlingar. Bakom de Kristinor och Karl-Oskrar som valde USA migrerade tusentals svenskar till Sydamerika från mitten av 1800-talet till kring 1940. Cirka 10 000 kom till södra Brasilien under det sena 1800-talet. De lockades av gratis båtresor över Atlanten och många dog på vägen. Klimatet, översvämningar och sjukdomar slog hårt mot svenskkolonin. Många fick hjälp att återvända hem. De som ville stanna flyttade över till Argentina. Svenskarna hamnade mitt i Misiones-provinsen i landets nordöstra delar där kolonin Villa Svea bildades. 1928 bytte staden namn till Obéra. Runt 2000 av stadens 65 000 invånare uppskattades i dag vara svenskättlingar även om allt färre talar svenska.
Eva Jeppsson berättar att hon i Buenos Aires också undervisat en släkting till verklighetens Carmencita, som Evert Taube sjunger om i ”Fritiof och Carmencita”.
Inne i själva kyrkan pryds väggen vid altaret av en målning av Blekinge-konstnären Gunnar Torhamn. Den egentliga anledningen till att jag är här. De ljusa färgerna påminner om Torhamns målning i hans hembygd Torhamns kyrka.
Gunnar Torhamn var inte på plats i Buenos Aires, tavlan målades i Stockholm och fraktades hit 1946. Den föreställer Jesus när han kallar på sina första lärjungar som enligt Bibeln var fiskare. Tavlan hade kunnat föreställa ett svenskt fiskeläge. En liten bit av hemma här, över tusen mil bort.
Det känns inte som en slump att man valde Gunnar Torhamn, född i Konungshamn i Torhamns socken 1894 som son till en kustupplysningsman, för att smycka det som en gång var samlingspunkt för svenska sjömän. Gunnar Torhamn har även gjort andra kyrkomålningar, bland annat i Margaretakyrkan i Oslo.
När kyrkan i San Telmo renoverades 2015 passade man på att låta tavlan restaureras. Eva Jeppsson berättar att det inte var det första ingreppet: när prästen började stå riktad mot åhörarna och altaret flyttades ut från väggen var Torhamns målning för kort. Konstnären Kuno Haglund plockades in 1980 för att i akryl måla dit en nederdel.
Även om de svenska sjömännen inte längre är lika många fortsätter kyrkan att vara hjärtat i den alltjämt aktiva svenska communityn i Buenos Aires. Här finns en svensk restaurang och firanden som exempelvis Lucia anordnas.
Eva Jeppsson skulle ha stannat i den argentinska huvudstaden i sex månader för att studera spanska – det blev 18 år.
– Många svenskar jag träffar här har en liknande historia, säger hon.

(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 3/3-2017)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar