Det absurda slår hos Mårten Dahlrot plötsligt ner i det
vardagliga, först bara en droppe, som: ”Helgen hade varit totalt fuckad men
ärligt talat såg det för jävligt ut redan innan. Disk och damm och gammal mat
på golvet och sånt. Och sen hittade Finken på den där sjuka grejen med
ursoppan” (från ”Evolution”). När man läst klart har hela ens världsbild
fuktskadats. ”Flera av dem ville minnas att de redan då – när lektorn placerade
sig bakom pulpeten – hade drabbats av en vag känsla av olust, en obehaglig
aning om att någonting inte var som det skulle”, skriver Dahlrot om eleverna i
en universitetssal i ”Ormen” och det ringar in hur hans noveller fungerar.
Det kan kännas lite
”konstig-men-talangfull-kille-på-estetlinjen” att alltid söka det märkliga och
skruvade. Och lika gymnasiala är de många penisreferenserna (märkbara i tre av
de tio noveller som släppts sedan i våras). Men Dahlrot är förlåten för
att han detaljsäkert under läsningens gång får en att känna att det är något
som inte stämmer trots att vi känner igen miljön. För varför ägnas det banala annars
så mycket uppmärksamhet?
Man ömsom skrattar, ömsom skräms av det märkliga, trots
att novellerna bara är 15–20 sidor långa. Dahlrots korta stories tar ett rejält
skutt från diskbänken med sikte på David Lynch vidunderliga universum men
landar snarare närmre Hans Gunnarssons novellsamling ”Februari”. Mariana
Enríquez ”Det vi förlorade i elden” är en argentinsk kusin.
Bäst är ”Genom fönstret” som understryker att
perspektivet oftast är betraktarens, en blinkning till Hitchcocks ”Fönstret åt
gården” – och samtidigt en metafor för författarsjälen. Den som ser. Och
återger.
På sistone har det kommit fler experiment med korta
bokformat. Jag tror på det. E-bokssinglar, eller vad vi ska kalla dem, är
lättare att passa in i väntan på en maskin tvätt. För vissa genrer, som just
spänning, tror jag till och med att det korta formatet kan fungera bättre. Där
böcker stundtals släpper på spänningen för den obligatoriska utfyllnaden
(poliskommissariens ”struliga privatliv”, snark…) kan en kort novell bara tuta
på. Koncentratet späds inte med fyra delar vatten.
(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 26/8-2017)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar