Redan
när jag läste ”Du vet väl om att du är värdefull” (2014) framstod Stefan
Lindberg som en av samtidslitteraturens skickligaste meningskonstruktörer. Han
hushåller med språket, låter formen tjäna innehållet, som stod vi inför en akut
ordbrist. Hans senaste roman ”Nätterna på Mon Chéri” börjar i samma stil. ”När
han varit försvunnen i en knapp månad hittas kroppen av en lantmätare”, lyder
förstameningen: ett emblematiskt koncentrat av bokens spänning parad med
litterära kvaliteter.
Återhållsamheten
är dock inget som hindrar Lindbergs språk från att bli vackert i sin enkelhet:
”Och du ser att Kerstin gör allt för att slå ifrån sig tanken om att det här är
någonting att bygga på. Hon vill inte tänka så långt. Du är fortfarande bara en
man på en varuhusrestaurang.”
Mannen
på varuhusrestaurangen är den så kallade 33-åringen, som var en av polisens
första huvudmisstänkta för mordet på statsminister Olof Palme 1986. I december
1993 anmäls han försvunnen i USA dit han flyttat och en månad senare hittas
hans döda kropp av lantmätaren.
I
sitt förord börjar Stefan Lindberg med en brasklapp – nödvändigt i dessa tider
av ihopblandning av fakta och fiktion – och för säkerhets skull har 33-åringen
också fått det påhittade namnet ”Kenneth Svärd”.
Behövs
en till bok om Palmemordet? Kanske inte, men i denna hybrid av deckare, essä
och metalitterärt dokument visar Stefan Lindberg upp sina skicklighet. Just det metalitterära finner jag mest
intressant där Stefan Lindberg reflekterar över bokens tillkomst i avsnitt som
döpts till ”arbetsboken”. Jag tänker på genren som i USA brukar kallas ”lyric
essay” där en subtil väv av trådar binder samman ett författarjag med
historiska personer eller händelser, Kate Zambrenos ”Hjältinnor” som just kom
ut på svenska (Modernista) är ett bra exempel. I arbetsboken står Stefan
Lindberg (eller ”Stefan Lindberg”) och vacklar mellan Palmespanare och
författare, även om dessa avsnitt så klart också är litterärt konstruerade. De
är emellertid de starkaste i boken jämte styckena där Lindberg låter
berättelsen om Kenneth Svärd bli en synekdoke – delen som står för helheten.
Detta i hur Svärd ringar in hur alla betydelselösa saker vi människor hela
tiden gör plötsligt kan få betydelse. Vem kan förklara varför man tog höger i
stället för vänster på en planlös promenad? Köpte just den jackan? Slumpen och
livet, livets slumpmässighet. Den som kan göra en mustaschprydd lärarvikarie från
Blekinge till rikskänt pixlat löpsidesfejs.
Det
är berättelsen om denna 33-årings liv, men samtidigt om alla liv. Besluten vi
inte kan förklara, livsvalen som bara blev. Vi vill förstå, veta varför, men
dör som gåtor lika olösta som ännu Palmemordet.
(Publicerad i Fria Tidningen 10/6-2016)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar