Så ville Trumps anhängare vinna konstväljarna

I ”Politiska fiktioner” som just kommit ut på svenska beskriver Joan Didion hur den tidigare skådespelaren Ronald Reagan tog sig an presidentrollen som just en roll. När en uppgift var slutförd på hans dagliga schema drog Reagan till och med en pil mot nästa precis som på inspelningsscheman, skriver Didion.

Presidentkandidaten Donald Trump är lika mycket tv-makare som affärsman, känd från företags-gameshowen ”The Apprentice” som han var med och skapade och ledde i flera år. Precis som Reagan använde sina erfarenheter av Hollywood utnyttjar Trump kunskaper förvärvade i tv-världen. För fundamentet i en valkampanj är samma som i ett tv-program: målgruppsanalysen. Vilka ska tittat på programmet? Vilka ska rösta på mig? För att det man vill föra fram ska bli framgångsrikt ska målgruppen vara månghövdad.

I Didions bok spåras en modern politisk utveckling i USA där det för både republikaner och demokrater handlat om att vinna en tydlig målgrupp: den medelklass som alltid går och röstar, ”jaga där ankorna finns”. Här viker Trump av i sin målgruppsanalys: han riktar in sig på de som vanligen inte röstar. Ett slags verklighetens folk som tröttnat på det mesta och vill ha förändring. De som ser på ”The Apprentice” i stället för att läsa Wall Street Journal. En grupp som politikerna traditionellt sett struntat i. Hos dem går populismen hem och denna målgrupp är nyckeln till valseger för Trump.

I detta ljus fann jag det intressant att några av Trumps-anhängare velat erövra ett för konservativa annars oantastligt område åt honom: konsten. Nyligen arrangerade aktivisten Lucian Wintrich pro-Trump utställningen #DaddyWillSaveUs, enligt honom den "första konservativa konstutställningen i USA", skriver The New Yorker. ”Vi måste invadera konstvärlden" förklarade Wintrich för en reporter inför utställningen som visades på ett icke-namngivet galleri och livestreamades online.

Den självutnämnde "yttrandefrihetsfundamentalisten" Milo Yiannopoulos, som stängts av från Twitter på grund av hat, badade i koblod iklädd Trump-keps och pratade om "vad man inte får säga". På väggen: en Apple-logga där det berömda äpplet bytts ut mot Trumps silhuett. Ekobrottsanklagade Martin Shkreli, som blev ökänd när han genom sitt företag gjorde priset på en aidsmedicin över 50 gånger dyrare, ställde ut ett inramat piller. "Detta är den nya punken – republikan det nya coola" avslutade Yiannopoulos. Om han får rätt kan han ha gjort Trump en björntjänst. Konst genererar inga tittarsiffror – och brukar snarare vara slagpåse i populistiska utspel från konservativt håll. Minns Kristdemokraten Göran Hägglunds känga mot kultureliten och uppfräschning av Ny Demokratis gamla term ”verklighetens folk” 2009.

Det är ingen slump att bortsett från ett enkätsvar i Washington Post från i mars är det svårt att hitta några uttalanden om konst från mannen som vill bli USA:s president i dag.

(Publicerad i Göteborgs-Posten 8/11-2016)