”Bokmässan – inget för Emily Brontë”

Än så länge har förhandssnacket mest handlat om den högerextrema tidningen Nya Tiders vara eller inte vara.

Men som vanligt när Bokmässan i Göteborg börjar närma sig tänker jag på de skygga författarna.

1968 utropade den franske författaren och litteraturforskaren Roland Barthes författarens död. Om man tolkar honom bokstavligt fick han tokfel. Sedan dess har hen snarare successivt blivit mer vital än någonsin. Hoppande mellan uppläsningsturnéer, tv-morgonsoffor, sommarprat – och montrarna på Bokmässan som börjar 22 september. Det är må hända en gammal spaning, men jag tänker på det varje år vid den här tiden. Hur hade en författare som Emily Brontë (som enligt nya uppgifter i The Guardian kan ha haft Aspergers syndrom) klarat sig på mässgolvet?

Om författarna trivs där eller inte spelar ingen roll. Liksom andra kulturarbetare tvingas de bli egenföretagare och entreprenörer med en vara att sälja. Och marknadens hetaste vara är ett jag. Hellre en intressant person än en bra text (allra helst båda delar, så klart). En utveckling som medför andra krav på författaren än att bara skriva, som den amerikanske författaren Meghan Trifft påpekar i en artikel i The Atlantic om att vara introvert i en allt mer social bokvärld. Att själva marknadsföra sin bok på olika sätt är ett oundvikligt villkor när man blir utgiven. Och just evenemang som bokmässan är bland de viktigaste skyltfönstren.

Att extroverta författare premieras är inget nytt. ”Historien har inte varit generös mot skrivande enstöringar. Det är oftast en lukrativ position först efter din framgång, och det fungerar bäst om du är en man.” skriver Meghan Trifft.

I Triffts USA tycks utvecklingen, som alltid, ha gått längre än så. Förra året inbringade Garth Risk Hallberg ett förskott på hisnande över 2 miljoner dollar för sin debut (!) ”City on fire”. Risk Hallberg kan säkert skriva, han har gett ut prisbelönade noveller och undervisar i kreativt skrivande på Sarah Lawrence College. Men förklaringen till dragkampen om hans debut är snarare en annan. I en artikel om rekordförskottet i Fokus skriver Madelaine Levy: ”mellan raderna hör vi det vi får bekräftat om vi googlar: den unge familjefadern Garth Risk Hallberg ser minst sagt bra ut på bild”.

Denna den allra ytligaste aspekten är dock bara strössel på tårtan. Viktigast är att kunna tala för sig. En tendens som inte är unik för litteraturen. I nästan varje jobbannons dyker till exempel det vaga ”social kompetens” upp som en efterfrågad egenskap. En formulering som egentligen säger: ”hellre en glad skit som är en i gänget än en kuf som är bra på sitt jobb.”

Ett sådant samhälle och en sådan litteraturvärld är inte för alla. Om vi inte börjar tänka utanför montern riskerar vi att gå miste om litterära talanger som skräms av strålkastarljuset.

(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 7/9-2016)