"Ärligt"? Omöjligt!

Carina Rydbergs ”Den högsta kasten” väckte skandal 1997 då den ansågs lämna ut såväl Rydberg själv som personer i hennes närhet. Att detta var ämne för senaste ”Skandal” i SVT aktualiserar en läxa vi alltjämt inte lärt oss: självbiografiska böcker är lika mycket litterära konstruktioner som ”Harry Potter”.

I stället letar vi vidare efter kopplingar mellan författare och verk, stick i stäv med nykritikens tes om att de bör åtskiljas. En intervju med Patrik Lundberg (bokaktuell med ”Onanisterna”) rubriksätts på tidningen Citys förstasida med ”Allt och inget är självupplevt” och en intervju med Lyra Ekström Lindbäck (aktuell med ”Ett så starkt ljus”) med ”allt är självupplevt men allt är påhittat” på Sydsvenskan.se. Citat som, paradoxalt nog, tycks skvallra om författare som vill markera en gräns mellan sig och verket.

Men ”jaget” och ”sanningen” säljer, vilket även Carina Rydberg och Bonniers visste. Sanningsanspråket blev en strategi för att generera medial uppmärksamhet. Och det gick vägen. ”Den högsta kasten” såldes i över 100 000 exemplar.

Därmed inte sagt att alla självbiografiska författare vill förleda läsarna för att kränga böcker. Några går kanske in för att vara ärliga – eller tror sig vara det. Men det är omöjligt, med ett blankt papper framför dig börjar du liksom när du ska berätta vad du var med om när du, säg, var och köpte mjölk, konstruera och försköna. En oundviklig process, inskriven i berättandets själva natur.

Samtidigt leder att gestalta den första månpromenaden och en promenad till brevlådan till samma frågor – ”hur hade jag känt?”, ”vad hade jag gjort?” – varpå verket färgas av författaren. Allt och inget är självupplevt.

Men att ta en författares ord för sanning för att det är trycka i en bok som etiketteras som självbiografisk är vanskligt. De som förekom i ”Den högsta kasten” cementeras då som de beskrivs av Rydberg i boken, när de borde ses som litterära karaktärer skapade av henne. En författares ord är lika ogiltiga på andra sidan likhetstecken om sanning som en dokumentärfilm på tv eller din grannes uppdatering på Facebook.

Det går inte att framställa ett sant jag eller en absolut sanning. En insikt Karl Ove Knausgård till slut når när han skrivit sig fram till sista delen av det självbiografiska ”Min kamp”:

”Vi kan klä av verkligheten lager för lager och aldrig nå in till dess mitt, för det som det sista lagret skyler är det overkligaste av allt, den största fiktionen av alla, fakticiteten.”

(Publicerad i Kvällsposten 3/10-2014)