I fredags förra veckan släpptes de tre män som dömts för de
uppmärksammade morden på tre åttaåriga pojkar i West Memphis, Arkansas 1993,
efter att ha suttit inspärrade i 18 år. Frikännandet möttes säkert med jubel
från de lobbygrupper som arbetat med att få männen frikända sedan 1996 då den
HBO-producerade dokumentären Paradise
Lost: The Child Murders at Robin Hood Hills
hade premiär. Dokumentären väckte ett slumrande patos hos många som
identifierade sig med de dömda männen; tre svartklädda och hårdrocksälskande
outsiders i den mitt i bibelbältet belägna staden som dömts för mord trots få
bevis. Materialet som dokumentärfilmarna haft tillgång till är så omfattande
att man häpnar; allt från autentiska brottsplatsfoton till långa sekvenser med
upptagningar från rättegången. Oskyldiga eller ej så är sannolikheten stor att
trions huvudman Damien Echols hade varit avrättad utan Paradise Lost och de reaktioner den väckte. Ett exempel på vad en välgjord och nyanserad dokumentär kan
åstadkomma. År 2000 kom en uppföljare och nästa år följer del tre.
(Publicerad i Sydsvenskan 27/8-2011)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar