Bokrecension: Åsne Seierstad "En av oss"

Mycket har redan skrivits om massakern på Utøya den 22 juli 2011. Nu har turen kommit till journalisten Åsne Seierstad som tidigare skrivit om krig och dess följder i Irak och Afghanistan. Men den här gången var det i hennes hemland Norge det hände. Krigszonen var en lummig ö utanför Oslo.

Seierstad börjar med en käftsmäll. På de första sidorna skildrar hon hur flera ungdomar skjuts till döds på Utøya och hon har inte ryggat för att ta med fruktansvärda detaljer. Och även om det gör ont att läsa tror jag att hon har valt rätt. För det var så det var. Kulor trängde in i unga, mjuka kroppar den där dagen, bland de överblommade liljekonvaljerna på Kärleksstigen. Hur mycket vi än önskar förtränga det.

Sedan förflyttas vi bakåt. Till början. Till Oslo 1979 där en liten pojke föds och får namnet Anders. Hans historia berättas sedan parallellt med två andra, Simon Sæbø från Salangen och Bano Rashid från Nesodden.

Anders, Simon, Bano. Tre barn av Norge vars vägar ska korsas. Genom att skildra deras liv från början understryker Seierstad bokens titel. Men i historien om den aningen äldre Anders gör sig snart ett mörker påmint. Och vi känner igen tecknen: våldsam, elak mot djur, inga vänner. Här lyckas dock Seierstad med balansen och undviker att falla över i att skriva oss på näsan med ansatser till svar på frågan varför just han blev en massmördare.

Parallellt vävs även en fjärde historia in, den om ett norskt samhälle där en ökad invandring följs av en växande främlingsfientlighet. När ”En av oss” förmodligen redan låg färdig på tryckeriet skrevs nästa kapitel i denna historia: Høyre vann som bekant det norska valet och bildade regering med Fremskrittspartiet, samma högerpopulistiska parti som en ung Anders Behring Breivik var medlem i.

I varsin del av Norge engagerar sig Simon och Bano i Arbeiderpartiets ungdomsförbund, AUF. Förre graffitimålaren Anders väljer en annan väg och dras till högerextrema forum på nätet, börjar skriva ett eget manifest och fila på en plan för att ”rädda” det norska folket. Sommaren 2011 gör de sig alla tre redo för att åka till AUF:s läger på Utøya. Men Anders packar inte kläder och matsäck, utan en falsk polisuniform, en bomb och flera vapen.

Åsne Seierstad berättar med en rak och effektiv prosa. Men ibland, som när hon skildrar 90-talets graffitikultur eller datorspelet World of Warcraft, är hon inte lika engagerad och tempot mattas. Och när hon beskriver polisens agerande efter terrorattentatet lyser kritiken igenom, varpå Seierstad övergår i att ”tell” i stället för ”show”. Petitesser i en annars lysande bok.

Det är lätt att bli blasé när man varje dag nås av nyhetsrapporteringens siffror om antal döda; i krig, olyckor och katastrofer. Trots att vi är väl bekanta med historien lyckas Seierstad klä just dessa siffror – på Utøya dog 69 människor och bomben i regeringskvarteren krävde åtta liv – i kött och blod.

Och hon gör det så skickligt och med en sådan närvaro att sidorna i ”En av oss” borde ha laminerats för att skydda dem mot tårar.

(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 19/11-2013)