Nu handlar det till synes främst om poesi, men i grunden om något ännu viktigare: framtiden.
För det är inte bara poeter som ignoreras utan så gott som alla unga som skriver. Victor Malm har säkert rätt när han i Expressen (11/7) skriver att debutantåldern traditionellt sett är ganska hög i Sverige. Men det finns något djupt besvärande med att det hos de tre största förlagen bara finns två skönlitterära författare födda på 90-talet, som Anna Axfors skriver i det inlägg (Aftonbladet 3/7) som initierade debatten.
Det får mig att tänka på det svenska herrfotbollslandslaget där det varit vanligt ända sedan Lasse Lagerbäcks dagar som förbundskapten att en 27-åring kan tas ut för att "se och lära" (förhoppningsvis ändras det nu när Europamästarna från U21-landslaget bevisligen är redo för större uppgifter).
"Kanske är vi inte tillräckligt bra" skriver Jack Hildén i sitt svar till Axfors (Aftonbladet 8/7), men problemet är vilka måttstockar som används för att mäta vad som är "bra". Kanske har förlagens mätinstrument rostat sönder. Jag tror inte att man kan läsa något som kan sorteras in under nya litterära strömningar som "alt lit" (alternative literature, en rörelse från USA, där terminologi och tematik hämtas från den nya digitala tiden och publicering ofta sker på nätet eller mindre förlag) med samma glasögon och rödpenna som exempelvis Tomas Tranströmer.
Att nittiotalisterna skulle vara den sämsta författargenerationen på länge har jag svårt att tänka mig. Snarare handlar det om den riktiga "förlorade generationen", som till skillnad från Hemingway, Stein och de andra i 1920-talets Paris inte ens får chansen att skriva om sin tid.
Sällan ser man numera någon få chansen att debutera ung för att så småningom ta nästa steg. Hade en 20-årig Klas Östergren fått debutera i dag? Jag är tveksam, han hade kanske på sin höjd fått ett personligt refuseringsbrev. Men att Bonniers gav honom chansen ledde till att "Gentlemen" (1980) är en betydligt bättre bok än exempelvis "Fantomerna" (1978).
Det ansvaret tar inte längre de svenska förlagen för den unga litteraturen, och det är sorgligt.
"Sant är att de allra yngsta ännu inte är representerade i förlagets lyrikutgivning, men de är välkomna, och vi söker dem." skriver Gunnar Nirstedt, förläggare på Bonniers, i ett svar till Axfors (Aftonbladet, 15/7). Jag hoppas att de håller vad de lovar, även för resten av utgivningen, annars riskerar litteraturen att bli ett åldrat sällskap för inbördes beundran.
Men att ge ut en ung, okänd och oerfaren person är en ekonomisk risk, vilket visar på en syn på unga djupt rotad i samhällskroppen.
Liksom på arbetsmarknaden släpps vi inte in, vi anses helt enkelt inte lönsamma nog.
(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 16/7-2015)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar