Krönika: "Vi får inte ens vara inavlade och obildade"

Var finns Blekinge i litteraturen?

Och litteraturen i Blekinge?

Det kan man fråga sig, liksom beträffande annan kultur.

Debattvågorna om skildringar av stad och landsbygd har gått höga den senaste tiden. Ett talande exempel är Jack Hildéns text om en vistelse i författaren Sara Lidmans hus i Missenträsk i Västerbotten (Aftonbladet 30/4) som kritiserades för hur Stockholmsförfattaren skildrade Norrland.

Dessförinnan gjorde Dagens Nyheter en artikelserie om klyftan mellan stad och land och även SVT:s "Kobra" tog upp frågan tidigare i år.

Något som fick mig att fundera: om landsbygden är bortglömd eller stereotypt skildrad i kulturen, vad är då Blekinge?

Till synes icke-existerande.

"Bland de mest sedda svenska biofilmerna med premiär förra året utspelar sig nio stycken helt eller delvis på landsbygden eller i mindre orter utanför Stockholm – antingen fiktiva eller verkliga." skriver DN.

Värmland har visserligen drygt 100 000 fler invånare än Blekinge, men varför har vi ingen Ulf Malmros som spottar ur sig filmer där karaktärerna brer på med karlskronitiska eller listerländska?

Och om fler filmer från andra håll än storstäderna nått vita duken är det inte alltid av godo.

"Vi har en sorts skräck för landsbygden i dag. Det finns en hel genre med böcker och filmer som handlar om hur otäckt det är på landsbygden, att alla är inavlade och obildade tölpar, och att om man åker dit ut kommer galningar ur skogen. Det är ett popkulturellt perspektiv som kanske ursprungligen härstammar från en skev medierapportering" säger författaren Lars Wilderäng i DN:s artikelserie.

Men Blekingarna får inte ens vara "inavlade och obildade tölpar". Vi finns inte alls. Om landsbygden är styvmoderligt behandlad i kulturen är Blekinge det minst älskade av styvbarnen.

Inom litteraturen är det enda exemplet på en Blekingeskildring i närtid som jag kan komma på Patrik Lundbergs "Onanisterna". Och antalet författare som till skillnad från Lundberg stannat kvar i länet kan räknas på ena handens fingrar. Den visserligen till synes dåligt uppdaterade Wikipedia-sidan "Författare från Blekinge" består bara av fyra namn.

Klas Östergrens senaste roman "Twist" utspelar sig i Karlskrona men att delar av handlingen förlagts dit har nog snarare att göra med att handlingen passar närheten till Östeuropa än en vilja att skildra ett förbisett län.

Harry Martinson dog 1978. Man kan verkligen fråga sig hur hans Blekingeskildrararv förvaltats efter det.

Välkända Blekingeförfattare som Per Odensten har låtit vissa böcker, som exempelvis "Horntrollet" (2007) utspela sig i Blekinge, liksom Katarina Mazetti med till exempel "Blandat blod" (2008) men då i historisk tid.

Att så få skildrar det samtida Blekinge är märkligt, för här borde finnas historier att berätta, som säger något om vår tid. Var finns romanerna om att vara en av länets många unga och arbetslösa?

(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 25/7-2015)