Välkonstruerad amerikansk samtidsepik
Rose Zimmer är en gammal kvinna som emigrerat till USA från Polen på 1930-talet. Hon är också ett rött skynke för sina grannar i Queens, New York.
Jonathan Lethems "En trädgård för dissidenter" börjar 1955, när Rose blir utesluten från det amerikanska kommunistpartiet för att ha haft en kärleksaffär med en svart polis.
Genom att börja här gör Lethem henne till den mittpunkt från vilken han sedan tecknar flera decenniers årsringar på det Zimmerska släktträdet. Lethem uppvisar samma talang som exempelvis hans generationskamrat Jonathan Franzen genom träffsäkra val av vilka av dessa årsringar som ska färgläggas.
Med andra handen skisserar han samtidigt den amerikanska vänsterns historia: från Rose importerade europeiska kommunism till den mer samtida Ockupera-rörelsen. Men han gör det inte med vänsterhanden: karaktärer återkommer, perspektiv skiftar, men Lethem får ändå ihop en sammansatt berättelse.
Ovan nämnda Franzen är inte den enda amerikanska kulturskapare man kommer att tänka på när man läser. "En trädgård för dissidenter" är en härlig soppa på referenser till en viss typ av amerikanskt halvironiskt berättande. Här finns delar om folkmusikern Tommy Gogan (gift med Miriam, Rose Zimmers dotter) som påminner om bröderna Coens "Inside Llewyn Davis", stycken om den föräldralösa pojken Sergius som för tankarna till Donna Tartts "Steglitsan", liksom en (visserligen kort) skildring av aidsepidemins New York som korresponderar med Tony Kushners pjäs "Angels in America".
Till en början känns det dock lite för smart. Det är tydligt att Lethem vill ge en inblick i vänsterintellektuella New York-hjärnor, men det behöver inte betyda att man måste skriva som om man skrev för dem. En känsla jag också stundtals kan få av film av Woody Allen eller Noah Baumbach. Detta leder till att man får en distans till karaktärerna, man känner inte riktigt för dem. En distans som dock snart bryts ner (om än inte helt) när Lethem vrider upp tempot. Det bjuds på snärtiga formuleringar som att en badare med dåliga pigment ser ut som "en rädisa i en aladåb". Lethems färgglada språkdräkt har översättaren Niklas Hellgren skickligt sytt om efter svenska mått. Språket gör att boken blir spännande, en bladvändare, även i de delar där det egentligen inte händer något. Vissa svåra ord som "kalamitet" och "peristaltiken" blir dock onödiga bromsklossar, som liksom några andra snedsteg hade kunnat undvikas: som användningen av n-ordet och den implicita förklaringsmodellen till Rose Zimmers styvsons homosexualitet (kvinnor som Rose och Miriam formade honom som barn).
Genomgående lyser en slags skrivglädje igenom; det märks att Lethem haft roligt när han skrev vilket leder till att det stundtals blir lite väl farsartat och fantasifullt. Men "En trädgård för dissidenter" är ett stycke välkonstruerad amerikansk samtidsepik.
Det var tal om att Noah Baumbach skulle göra HBO-serie av Franzens "Tillrättalägganden", men det gick i stöpet. "En trädgård för dissidenter" borde vara en värdig ersättare.
(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 29/7-2015 och Borås Tidning 9/8-2015)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar