Bokrecension: Patrik Lundberg "Onanisterna"

Frågan är om Blekinge ens nämnts i litteraturen sedan Harry Martinsson gick ur tiden. Vi översvämmas inte direkt heller av samtidsberättelser från delar av Sverige utanför storstäderna. Bara av dessa två anledningar är Sölvesborgsbördige Patrik Lundbergs andra bok "Onanisterna" – som utspelar sig i just Sölvesborg – viktig.

”Onanisterna” handlar om 19-årige Kim som efter studenten läser upp ämnen han missade på Komvux. Verkligheten han möter när han försöker hitta ett extrajobb känns igen av alla som sökt jobb i ett län med en av landets högsta ungdomsarbetslöshet:

”För tillfället har Arbetsförmedlingen i Sölvesborg 16 jobb ute. Hälften är för grundskollärare med högskoleexamen, två för verksamhetschefer och resten är för personer med utbildning inom vården. Vad kan jag? Jag kan skjutsa min lillasyster till stallet, dricka en white russian på fyra sekunder och skriva texter i smyg. Det är vad jag kan.”

I denna hopplösa tillvaro tar alltså Patrik Lundberg avstamp och skriver fram en utmärkt berättelse från dagens Sölvesborg, Blekinge, Sverige. Lundberg skildrar miljön och karaktärerna med absolut gehör, bortsett från några brott mot realismen – att chefen på tidningsbärarna där Kim så småningom får det där extrajobbet heter Bernst-Gunnar eller att en spelare som kallas Johnny Hjärndöd klunkar en inkastad öl på ett fotbollsderby på Svarta Led – som snarare hör hemma i en Bert-bok. Detta förblir dock irriterande petitesser, vilket är tur då temat och berättelsen inte förtjänar att tramsas bort.

Samtidigt som han pluggar på Komvux och bär ut tidningar drömmer Kim i hemlighet om att bli journalist och återföreningen med en gammal vän leder honom snart in i en ny värld genom umgänget med ett kollektiv i Malmö dit han åker på helgerna. Så småningom slits han mellan dessa två poler; kollektivet som äter veganskt och dumpstrar och det alltjämt pubertala umgänget i hemstadens klubbstuga. Sölvesborg och Malmö. Det gamla och det nya.

Här växer boken ytterligare och jag känner mer än väl igen mig i viljan att vilja bryta sig loss från de olika sociala roller man konstruerat åt sig själv i staden man vuxit upp i, roller som med åren förhårdnats, blivit skal, och bli den man egentligen vill vara, den som bankar någonstans där inne och ber om att bli utsläppt.

Det märks att Patrik Lundberg är van att skriva för tidningar, rappt och på ett sätt som alla förstår. Men även om resan från pärm till pärm går fort så hinner jag ömsom skratta ömsom rysa till av påminnelser om mina egna våndor i det livets väntrum som är tiden efter studenten.

Det är ett mycket gott betyg – och får mig att vilja sätta ”Onanisterna” i händerna på alla som är unga i Blekinge i dag.

(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 20/9-2014)