Bokrecension: Johan Persson och Martin Schibbye "438 dagar"

En reportageresa för att undersöka vad oljebolag som svenska Lundin Petroleum har för koppling till övergrepp i den stängda Ogadenregionen i Etiopien blev något annat.

Två svenska journalister som lovat sina nära att snart vara tillbaka blev skenavrättade och fångar i ett fruktat fängelse.

Johan Persson och Martin Schibbye blev "Johan och Martin".

Två vagt bekanta från ett frilanskontor i Hägersten blev vänner.

Några veckor blev 438 dagar och vad som skulle ha blivit en artikel i tidningen Filter har nu blivit boken ”438 dagar”, utmejslad ur uppemot 1000 sidor av utsmugglade fängelsedagböcker, brev och blodstänkta anteckningar.

En bok i vilken Johan Persson och Martin Schibbye framstår som journalister med en beundransvärd hängivenhet till sitt yrke – eller snarar sitt kall. Något på utdöende i en mediavärld där det oftare handlar om att rewrita pressmeddelanden än att ge sig ut och ta reda på hur det verkligen ser ut. En utveckling som eldas på av ägare med fokus på sedlar och siffror i stället för scoop och sanning.

”438 dagar” borde bli obligatorisk läsning på tidningsägarnas årsstämmor såväl som på landets journalistutbildningar.

Det sistnämnda även av rent stilistiska skäl, för trots att historien har ett bekant slut får den perfekt rappa journalistprosan texten att flyga, i kombination med att Johan och Martin turas om att berätta. De skickar stafettpinnen mellan sig och växeldrar.

En del av inkomsterna för boken går till Kalityfonden, med syfte att ge ekonomiskt stöd till fängslade journalister världen över, som de kollegor Persson och Schibbye mötte i fängelset i Etiopien. Jag hoppas också att boken kan inspirera andra att sätta kurs mot vita fläckar på mediabevakningens allt snävare karta. För det finns stängda regioner. Nedtystade berättelser. Okända övergrepp.

Med en cynisk blick så lyftes det som pågår i Ogaden – och i Etiopien – från medieskuggan först när det började handla om två av oss. Två svenskar dömda till elva år i etiopiskt fängelse med oroliga nära och kära kvar hemma i Sverige. Något som visar på just den skevhet i mediabevakningen som Johan Persson och Martin Schibbyes ämnade motverka med sin resa in i Ogaden.

Johan Persson och Martin Schibbye är fria, men vi får inte glömma vad de varit med om. Inte förtränga den etiopiska diktaturens förtryck av det fria ordet. ”438 dagar” är en påminnelse om detta och om att eventuella spår mellan blod och olja där i öknen i Ogaden förblir osynliga.

"Lova att berätta för världen om oss. Berätta om vad ni har sett!" skriker cellkamraten Dany när Johan och Martin slutligen släpps efter 14 månader.

Det löftet är nu infriat. Och det kunde inte ha gjorts på ett bättre sätt.

(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 25/-9-2013)