Mer
än 30 år efter ”Bellefleur” återvänder Joyce Carol Oates till den gotiska
skräckromangenren. I hennes nya roman ”De fördömda” kretsar handlingen kring en
förbannelse som tycks hemsöka societeten i Princeton, New Jersey 1905.
Med
avstamp i fakta och verkliga personer – bland karaktärerna syns bland andra
Woodrow Wilson (då rektor på universitetet i Princeton, sedermera USA:s
president) och författaren Upton Sinclair – har Oates låtit fantasin flöda fritt
och kokat ihop denna roman. Resultatet: ett koncentrat av amerikansk
1900-talshistoria utspätt med minst sju delar skrönor.
Det
hela är uppbyggt som en sammanställning gjord av en fiktiv historiker, komplett
med dennes efterskrifter och utförliga fotnoter (som ibland löper över nästan
en sida). ”Upphittade” brev och dagböcker som återges i sin helhet och infogas
mellan kapitlen stör dock emellanåt läsrytmen, liksom det aningen för rika
persongalleriet.
De
bästa delarna är enligt min mening i stället de om Upton Sinclair, den unge författaren
som uppfylld av socialistiskt patos och revolutionära drömmar skriver 15 timmar
om dagen, på en gård belägen bara några kilometer från Princeton. Och av
Sinclairs tankar kan nog också ”De fördömda” sägas eka: det är ju som sagt de
bättre bemedlade som drabbas av den mystiska förbannelsen.
”De
fördömda” är inget storslaget verk, inte något nydanande, utan ett gammalt
hederligt gediget romanbygge. Oates visar att man faktiskt kan få sig en – om
än en i detta fall aningen friserad – historielektion även i en genre som
brukar räknas till underhållningslitteratur. Hon har så att säga rört ner
vitaminer i glassen. I ”De fördömda” berör Oates orättvisorna i det tidiga
1900-talets USA – som den alltjämt närvarande rasismen, de bråddjupa klassklyftorna
och kvinnoförtrycket – samtidigt som hon berättar en spännande historia om demoner
och förbannelser.
Ständigt
nobelpristippade Joyce Carol Oates påfallande berättarlust och
hantverksskicklighet för tankarna till japanen Haruki Murakami, en annan av
spelbolagens återkommande favoriter till priset. När årets nobelpris i
litteratur nu gick till kanadensiska Alice Munro är nog dock den nordamerikanska
kontinenten brännmärkt av Svenska Akademien ett tag framöver, vilket inte talar
till 75-årige Oates fördel. Om hon nu någonsin på allvar funnits med i
diskussionerna, en vanlig åsikt är ju som bekant att hon är för kommersiell för
att få priset.
Men hur
som helst tror jag att den hittills oerhört produktiva Joyce Carol Oates kommer
att fortsätta berätta historier. Och inte mig emot. För det är hon väldigt bra
på.
(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 29/10-2013)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar