Hur skriver man om något som det känns som allt redan
skrivits om? I såväl bibliotek som bokaffärer trängs självbiografiska
ögonvittnesskildringar från koncentrationslägren med tegelstenslika
militärhistoriska verk om andra världskriget och tjocka biografier över
nazistiska ledare.
För den katalanska författaren Maria Àngels Anglada
(1930-1999) är svaret att välja en annan väg. I hennes ”Fiolen från Auschwitz”,
som kom 1994 men först nu översatts till svenska, har hon valt att zooma in och
fokusera på något litet mitt i det stora. Vi får följa en fånge i Auschwitz,
fiolmakaren Daniel, som en dag på nytt får ägna sig åt sitt hantverk och
reparera en trasig fiol. Uppdraget leder sedermera till att han av
lägerkommendanten får order om att bygga en helt ny fiol, ”lika fin som om det
vore en Stradivarius".
Maria Àngels Anglada skildrar Daniels arbete med
fiolen medan det vidriga som samtidigt pågår i lägret förläggs i periferin, på
samma sätt som Daniel själv använder hantverket för att slippa tänka på var han
befinner sig och vad han upplever. Något som skildras på en prosa som landar
perfekt mittemellan det överdrivet sentimentala och det kyligt beskrivande.
Berättelsen om Daniel varvas med autentiska dokument
– till exempel ”En skrivelse till Himmler om utnyttjandet av döda fångars
guldtänder” – i vilka den kliniska ondskans skrämmande rationalitet blottläggs,
som vill Àngels Anglada påminna oss om att även om hennes berättelse om
fiolmakaren är fiktion är allt det andra något som verkligen skedde där i sydöstra
Polen mellan 1940 och 1945.
Med ”Fiolen från Auschwitz” uppvisar Maria Àngels
Anglada en imponerande hantverksskicklighet som för tankarna till fiolmakarens.
För på samma sätt som Daniel förvandlar en otymplig bräda till en liten delikat
fiol snidar hon en utmärkt liten roman av ett utsnitt av denna lika omskrivna
som alltjämt obegripliga händelse.
I en tid och ett Europa där det inte längre känns
omöjligt att historien upprepar sig är varje skrivet ord om förintelsen en del
i kampen mot glömskan.
(Publicerad i Blekinge Läns Tidning 9/8-2014)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar